All vår början bliver svår

Som startman avgör man ganska långt hur lagets tävling kommer att fortsätta, och därför är det väldigt viktigt att själv göra ett så bra lopp som möjligt. Förberedelserna var mera omfattande än många tidigare år, tack vare ett snörikt vinter blev det skidat över 1000 km och länktossorna har gått kring 1600 km sedan oktober. Benen hade precis hunnit hämta sig från DM-hinder på tisdag, så på startsträcket verkade allting lugnt.

Från start var det bara att kuta iväg och läsa början av banan, verkade småkrångligt att hålla reda på alla backar och dalsänkor. Och just så gick det redan till 1:an, skogen full med karlar och lampor och jag springer inte i den sänkan som avsikten var. Många dyrbara minuter går till bökande och sökande. Till 2:an är berget igen fullt av lampor, inget grepp om kartan utan en ny 4-5 minuters runda. Sedan lite rätlinjigare framfart tills mönstret upprepar sig vid 7:an: precis före konttrollringen slutar kartan att stämma, skogen är full med lampor, och det tar många minuter att komma rätt.

Vid det här laget har vi varit ute en timme och täten börjar närma sig växling... Nollställer situationen, tar några kontroller säkert och springer om folk vad jag hinner. Undrar varför andra lag sätter sina långsammaste att börja, köttmuren och braklet gör det omöjligt att ta sig fram. En extraminut vid 12., vid nästa mellantid är vi en halv timme efter ledarlaget.

Långsträckan till 14. går ut på att bara ta fast föregående lampa. På väg uppför berget med kontrollen kommer kartan fram ur bakfickan, en minuts runda för att säkra kontrolltagningen, och mitt i allt är köttmuren borta. Nu fart på benen, följer den redan ganska breda stigen till mellantiden och sedan bara fast föregående lampa, stämpla, kuta, stämpla, kuta till växling. Prestationen lämnar mycket att önska men placeringen är trots allt nöjaktigt 559, därifrån går det bra att lyfta.

Lampan och benen fungerade bra, så med lite skärpning klara man nog några Jukolan till. Ger över turen att välja etapp till Mika, var så god!